Under jorden i Berlin handlar om två judar, Herbert och Lotti. De bor i Berlin under andra världskriget. De är två av väldigt många judar som håller sig undangömda från Gestapo. Lotti och Herbert rymmer i sista minuten genom en källarväg när Gestapo tänker deportera dem. Trots att de helst vill hålla ihop så går det inte. De måste vara på två olika ställen och det slutar med att Lotti uppsöker en gammal vän och gömmer sig hos henne. Herbert å andra sidan flyttar runt från ställe till ställe för att inte väcka uppmärksamhet. Men efter ett tag så stannar han på ett ställe lite längre än någon annanstans. Där får han väldigt mycket hjälp och börjar lita på fler människor och själv hjälpa andra judar.
Man får läsa om hur livet är för de judar som håller sig gömda i Berlin och inte deporteras eller flyr utomlands. Hur de försöker fortsätta leva ett så vanligt och säkert liv som möjligt trots omständigheterna.
Jag tänkte väldigt mycket på att vi egentligen inte vet hur det var för de människor som stannade i Berlin. Man brukar oftast bara höra talas om de som deporterades och var i koncentrationsläger. Den här boken gav mig en riktig tankeställare. Det kanske inte var lika illa för de som hade klarat sig undan koncentrationslägren men de hade det i alla fall ändå väldigt väldigt dåligt.
Jag tycker att det är en stark och gripande bok. Om man bara tänker på själva berättelsen som skrivs. Dock så kunde författaren ha med fler miljö- och personbeskrivningar eftersom det hade gjort den mer levande på ett sätt och lite roligare att läsa. Jag rekommenderar boken för de som gillar lite äldre romaner som har med andra världskriget att göra.
Man får läsa om hur livet är för de judar som håller sig gömda i Berlin och inte deporteras eller flyr utomlands. Hur de försöker fortsätta leva ett så vanligt och säkert liv som möjligt trots omständigheterna.
Jag tänkte väldigt mycket på att vi egentligen inte vet hur det var för de människor som stannade i Berlin. Man brukar oftast bara höra talas om de som deporterades och var i koncentrationsläger. Den här boken gav mig en riktig tankeställare. Det kanske inte var lika illa för de som hade klarat sig undan koncentrationslägren men de hade det i alla fall ändå väldigt väldigt dåligt.
Jag tycker att det är en stark och gripande bok. Om man bara tänker på själva berättelsen som skrivs. Dock så kunde författaren ha med fler miljö- och personbeskrivningar eftersom det hade gjort den mer levande på ett sätt och lite roligare att läsa. Jag rekommenderar boken för de som gillar lite äldre romaner som har med andra världskriget att göra.
